Mer än 1 000 böcker, flera filmer, otaliga videoklipp och tre kongressförhör har vidlått denna händelse, som alltså ägde rum i Dallas, Texas, den 22 november 1963 mitt på dagen: 12.30 närmare bestämt och inför stora åskådarmassor. Mordet försatte hela landet och till stora delar världen i övrigt i ett chocktillstånd vars like inte skådats därefter förrän den 11 september 2001.
För bara någon månad sedan (november 2021), beslutade president Joe Biden, att, liksom Donald Trump gjort fyra år tidigare, trots tidigare kongressbeslut, till vidare avstå från att frisläppa CIA dokument avseende händelsen. Detta hemlighetsmakeri bidrar givetvis till att intresset för frågan om vad som egentligen hände den där dagen fortfarande hålls vid mycket aktivt liv.
Mysteriet, hemlighetsmakeriet, det osannolika händelseförloppet, fördömandet av alla som satte sig emot den officiella sanningen att den okände ensamme galningen, f.d. marinkårssoldaten 24-årige Lee Harvey Oswald, som hade en historia som avhoppare till USA:s ärkefiende Sovjetunionen bara några år tidigare och återkommit till USA med sin ryska fru Marina, som i efterhand visat sig ha förbindelser med CIA, men som de inte vill prata så mycket om, mordet på Oswald av nattklubbsägaren Jack Ruby bara två dagar senare inför världens TV-kameror, skräcken för ett nytt världskrig med tanke på de nämnda händelserna; allt detta i kombination med osannolika kulbanor, märkligt kidnappande av kroppen för frakt till ett militärkontrollerat sjukhus och en obduktion utförd av två militärer utan erfarenhet av undersökning av mordoffer, en försvunnen hjärna och en ny president som tvärvände vad gällde USA:s engagemang i Vietnam m.fl. dramatiska detaljer har kommit att göra Kennedymordet till alla konspirationsintresserade personers Ground Zero. Detta gäller även undertecknad som från början inspirerades av en bok författad av den ständige nobelpriskandidaten Don de Lillo betitlad ”Libra” någon gång på 1990-talet och som handlade om Oswald.
Men det är inte bara fascinationen inför alla mystiska detaljer utan även att hanteringen av mordet på JFK bär alla tecken på möjliga konspirationer som dykt upp senare; inte minst enligt min mening företer det omedelbara efterspelet åtskilliga likheter med det som utspelade sig den 11 september 2001; det vi kallar 9/11.
Man brukar säga att det som till slut gör att alla riktiga konspirationer avslöjas är att det verkliga händelseförloppet på ett eller annat sätt måste döljas; den process som man på engelska kallar ”cover-up”. Till slut blir uppgiften övermäktig; en lögn ersätts med en annan o.s.v. Alla som intresserat sig för berättelser om otrohet i äktenskap förstår vad det handlar om. I fallet JFK har det numera gått så långt att man bedömer att minst 85 % av det amerikanska folket inte längre tror på historien om den ensamme galningen.
Jag har för min del koncentrerat mig på den rent medicinska bevisningen men det finns hur mycket som helst av annat av intresse också. I min värld bekräftar allt det där andra vad som blir den logiska följden av det fanns mer än en gärningsman; d.v.s. att det var en konspiration som låg bakom mordet; troligast med politiska och eller ekonomiska intressen i bakgrunden. Det fanns gott om båda sorterna. Kan man genom att följa den medicinska bevisningen klargöra att sannolikheten för att det fanns minst en gärningsman till är 99,99 % behövs egentligen ingenting mer; så har jag resonerat. Då behövs inte heller alla spekulationer om varför eller huruvida dennes eller dennes vittnesmål är sant eller osant.
Till saken hör också att hela den mest dramatiska delen av händelsen fångades på film av en (förmodad) amatörfilmare som hade kontor bara ett stenkast från mordplatsen. Han stod placerad på en slags piedestal, fasthållen bakifrån av sin sekreterare. Mannen heter Abram Zapruder och hans filmklipp är 27 sekunder långt. I klippet syns dels när den första kulan just har träffat Kennedy och sedan det ännu mer dramatiska huvudskottet några sekunder senare. Presidenten kastas bakåt och åt vänster in i hustru Jackies knä, som sedan kryper ut på bakdelen av limousinen där hon plockar upp en del av hans hjärna.
Enligt den officiella berättelsen har båda skotten avlossats av Oswald, som arbetade på Texas School Book Depository, som låg på färdvägen och vid tillfället för skotten bara några hundra meter bort. Oswald arbetade där sedan någon månad. Att Oswald befann sig i byggnaden vid tidpunkten är oomstritt; exakt var när och hur råder ingen enighet om.
Den medicinska bevisningen handlar om två saker. Båda står i centrum för kontroverserna mellan dem som vidhåller Oswald som ensam gärningsman och för dem som har kommit fram till att han inte kan ha varit ensam. Det lite speciella är att endast ett förlopp är möjligt för dem som vill hålla fast vid den första versionen. Minsta avvikelse gör att den versionen inte längre är möjlig.
Den ena handlar om det första skottets bana. Det ska alltså ha avlossats från TSBD och ska ha kommit uppifrån med 17 graders vinkel, träffat presidenten i ryggen och sedan den passerat Kennedy´s kropp gått igenom guvernör Connally, orsakat sju skador i rygg, lungor, revben, hand och lår innan kulan upphittades på en bår i närheten av operationsrummet i praktiskt taget oskadat skick. Det är två problem med den berättelsen.
Det första handlar om att ingen av de två (sic!) angivna träffpunkterna (enlig obduktionsprotokollet vid skulderbladet och enligt en senare justering av läkaren i nacken c:a 10 cm högre upp) stämmer med den fortsatta banan. Den högre stämmer inte med obduktionsskissen och den lägre stämmer inte med banan genom guvernör Connally. I själva verket skapade man på ett ytterst förvirrande sätt ett slags mellanting som inte stämmer med verkligheten.
Det andra handlar om själva kulan. Den återfanns (och finns nu på Nationalarkivet till beskådande) i ett praktiskt taget oskadat skick. Enbart det faktum att man konstaterat att mängden bly som fanns kvar i Connally´s hand efter operationen är större än det som fattas i den återfunna kulan gör det scenariot omöjligt. Härtill kommer alla de otaliga provskjutningar i djurkadaver som visar att kulan borde ha varit kraftigt demolerad efter att ha träffat t.ex. revbenen.
Trots allt detta håller man fortfarande officiellt fast vid denna version.
Tittar man sedan på det dödande skottet så framgår att Kennedy´s huvud kastas kraftigt bakåt vid träffen. Detta kan endast inträffa om kulan kommer framifrån. Dessutom flyger stora delar av hjärnsubstansen bakåt och träffar motorcykelpoliser som finns tio meter bakom Kennedy.
De som försvarar den offentliga berättelsen säger att bakåtkastningen var en muskulär reaktion och att den ursprungliga rörelsen var framåt (vilket inte framgår av filmen). Dessutom påstår de att läkarna på Parklandsjukhuset inte hade sett det kraftiga hål som öppnat sig i presidentens bakhuvud trots att deras berättelse kan hittas på nätet i form av bevisupptagning från Warrenkommissionens sida. På foton från obduktionen ser man ingen skada i bakhuvudet. Varför det, kan man undra.
Enligt min mening är det med 100 procentig säkerhet visat att den första kulan inte kan ha haft den beskrivna banan. Eftersom denna är ett s.k. ”sine qua non” d,v,s en nödvändig förutsättning för att Oswald skulle ha agerat ensam; faller hela ”lone gunman” antagandet enbart på denna grund.
Det finns särskilt en person som gjort sig bemärkt genom att försvara Warrenkommissionens slutsatser. Det handlar om numera framlidne åklagaren Vincent Bugliosi (känd från Mansonmorden där den polske filmregissören Roman Polanskis fru, Sharon Tate mördades brutalt), som i sin bok ”Reclaiming History” bland annat skriver att han hittat 47 bevispunkter som binder Oswald vid mordet medan han normalt får nöja sig med fyra till fem för att få en fällande dom. Bugliosi undviker dock att nämna att om en enda av dessa eller vilken annan omständighet som helst gör tesen omöjlig, så hjälper det inte om han har hundra eller tusen bevispunkter.
Då återstår frågan vilka det var som låg bakom konspirationen. Faktum är att det fanns många intressen inblandade och att många skyttar har pekats ut. De var i så fall bara lejda lönnmördare.
Det vi vet är att de ansvarig på många sätt försökt att dölja eller förvanska viktiga detaljer; särskilt misstänkt är det som hände vid obduktionen men även andra uppgifter tyder på det.
Här gör jag inga antaganden, men jag vill anför ett som är intressant på så sätt att det kan förklara regeringens medverkan att i efterhand dölja vissa detaljer varav vissa således är i det fördolda ända fram till nu (januari 2022).
Redan dagen efter Kennedy´s begravning kom det ett meddelande till alla medverkande myndighetspersoner att det var viktigt att man höll fast vid att Oswald var ensam skyldig. Varför sa man inte. Vad man däremot vet är att Kennedys efterträdare Lyndon Johnson tvingade Högsta Domstolens ordförande att ta på sig rollen att leda kommissionen. Om han inte gjorde det och ett krig bröt ut med Sovjetunionen med ett antal miljoner döda som följd; skulle Johnson skylla detta på Earl Warren.
Med Kubakrisen i färskt minne -enbart ett år gammal – var det naturligt att spänningen var på topp mellan länderna. Skulle det komma fram att Oswald samarbetat med ryssarna för att mörda Kennedy var det stor risk att ett världskrig skulle bryta ut. Därför gällde det att med alla medel försvara den offentliga sanningen oavsett verkligheten.
Det är en inte helt ointressant förklaring till regeringens agerande. Däremot förtar det inte sanningen i att Oswald omöjligen kunde ha skjutit John F Kennedy ensam – om ens alls.
Olle Reimers
